Ska det vara så?
att kvällen igår var oväntad. Ja. Åter igen är kontrasterna här i Amman enorma. Jag och fröken Besic gick på restaurang och drack ett glas vin. Ja, ni läste rätt. ETT GLAS VIN. När vi först kom till Amman trodde vi att alkohol var förbjudet och inte gick att varken köpa eller dricka någonstans. Det visade sig att vi hade helt fel. Vår jordanske vän Rami och hans kompis tog med oss till en restaurang och visade oss ännu en sida av Amman. Det kändes som vi var hemma i Sverige igen. En helt vanlig restaurang. Skönt. Inga jobbiga funderingar. En normal kväll. Rami läser till läkare och har varit utbytesstudent på läkarprogrammet i Lund. Han hade ryktesvägen hört att det skulle komma två mycket förrvirrade arbetsterapeutstudenter hit till Amman. Vår första dag på universitetssjukhuset, under lunchpausen (i en kaosartad cafeteria) kom Rami fram till oss, utan att jag och fröken Besic hade presenterat oss (vi smälter uppenbarligen inte in bland lokalbefolkningen) och nu är han vår "räddare i nöden" här.
Fotona är tyvärr inte från restaurangbesöket utan från en av våra hundra shoppingturer. Favoriten Mekka mal har roliga tapeter.