Publicerad 2012-12-16 14:46:10 i Allmänt
att om några timmar börjar resan mot Sverige. Ja. Det är lite sorgligt att lämna alla fina människor som jag och fröken Besic har träffat och lärt känna här i Amman. Veckorna har varit otroligt lärorika och intressanta. Men samtidigt ska det bli skönt att komma hem. Ska det även vara så att jag inte kan förstå att det snart är jul? ja. Nyår? Inte många dagar kvar till examen. 18 januari. Herregud.
I förmiddags var vi på 50 års kalaset på universitetet. Studenterna delade ut information om arbetsterapi. Tog emot människor som ville få behandling, tips och råd. Jag och fröken Besic bjöd på fika. Chokladbollar.
Publicerad 2012-12-15 20:43:01 i Allmänt
att det inte blev något återbesök till Döda havet. Ja. Istället åkte vi på ännu en fantastisk utflykt. Jag fortsätter att förvånas över hur vackert det är här i Jordanien. Jag hoppas jag får möjlighet att åka hit igen.
Den historiska staden Gerasa är en arkeologisk plats, intill staden Jerash cirka fem mil norr om Amman.
Ska det även vara så att jag slänger upp ett lass foton, istället för att mumla mer? Ja.
Publicerad 2012-12-14 16:28:37 i Allmänt
att det finns fem saker som jag inte kommer sakna när jag lämnar Amman, Jordanien. Ja.
1. att det är kallare inomhus än utomhus.
2. att jag måste sova i långa byxor, raggsockor, mössa och jacka.
3. att jag varje morgon 06.20 vaknar livrädd (bön).
4. att jag bara kan duscha en gång i veckan (för att det är kallt som svordom).
5. att jag tror att jag ska dö varje gång jag åker taxi.
Publicerad 2012-12-14 15:17:00 i Allmänt
att det snart är dags att åka hem till Skåne. Ja. Tiden har gått snabbt. Igår var sista dagen på praktiken. Jag och fröken Besic är lediga både idag och imorgon. På söndag medverkar vi på universitetets 50 års jubileum.
Det finns så många fina människor. Arbetsterapeuterna Ahmad, Sabreen och Amneh är några av dem.
Publicerad 2012-12-12 21:11:00 i Allmänt
att Dr. Cederlund och Dr. Hovbrandt har varit på besök. Ja. Så roligt vi haft. Många skratt. Kvällen igår spenderades på Jafra där vi ojade oss över god mat.
Förmiddagen idag tillbringade jag och fröken Besic på universitetssjukhuset. Vid lunch hämtade vi doktorerna för en rundvandring på arbetsterapin. Sedan taxi till bab al yemen för lunch. (Hästbox varianten).
Med magarna fyllda av mat var vi (efter en lite mindre lyckad taxiresa) framme vid Jabal al qal'a, citadel. Gud så vackert. Turistfotografering, skratt, ojande och åååhande över fantastisk utsikt avlöste varandra.
Därefter tog vi genvägen till down town. Vi klättrade i både trappor och ruiner, men ner kom vi. Ska det även vara så att doktorerna är lika shopping tokiga som jag och fröken Besic? Ja. Kvällen avslutades med falafel.
Tack Raggan och Pjatten. Ni är härliga. Snart är vi kollegor!
Publicerad 2012-12-11 16:38:33 i Allmänt
att jag och fröken Besic har målat glasunderlägg i mosaik idag. Ja. Även träpallar har fått fin färg. Armband och halsband har tillverkats. Orient Spirit Development, ett dagcenter för människor med olika funktionsnedsättningar spenderade vi några timmar på idag. Ett julprojekt är hittat. Människorna på centret hade målat en fantastisk gigantisk tavla tillsammans. Jag vill ha en likadan.
Publicerad 2012-12-10 19:17:00 i Allmänt
att jag och fröken Besic har spanat på rullstolar idag. Ja. Ibn - Sina, hjälpmedelsbutik synades noggrant, rum efter rum. Vi vände och vred. Fann även toalettförhöjningar. Ortoser för alla kroppsdelar. Skoinlägg. Kryckkäppar. Betastöd. Vårdsängar. Träningsredskap. Medicinsk utrustning. Och mycket annat.
Publicerad 2012-12-10 19:03:00 i Allmänt
att vi inte har något internet i lägenheten längre. Ja. Max gränsen är nådd. Hur ska vi överleva? Just nu sitter vi på stammis caféet Turtle Green och surfar. Ska det även vara så att det är helt helt helt omöjligt att lägga upp bilder? Ja. Svordom. Förlåt.
Publicerad 2012-12-10 18:59:00 i Allmänt
att några studenter i klassen som vi följer, äntligen fick bjuda mig och fröken Besic på ett litet restaurangbesök. Ja. Jag har skrivit det förr och måste skriva det igen. MAT ÄR GOTT. Särskilt här.
Publicerad 2012-12-10 18:37:15 i Allmänt
att många av barnen vi möter på Al-Masar både har nannys, privatchaufförer, märkeskläder och guldtänder. Ja. Ibland räcker det inte med en nanny utan det "behövs" två eller till och med tre stycken.
Barn är fantastiska små varelser. Jag och fröken Besic trivs. Alla barn är unika och behöver olika stöd. Autism, cerebral pares, utvecklingsstörning eller downs syndrom. Det spelar ingen roll. Efter sina egna förmågor utvecklas barnen.
Ibland får jag och fröken Besic lämna arbetsterapin och gå en trappa upp till skolan. Jag gillar det. "Transition class" är favoriten. Ungdomarna i klassen är som vilka andra tonåringar som helst. Fast ändå inte. De har liknade tankar, funderingar och känslor som jag själv hade. Med killarna i klassen diskuterar jag musik, film, playstation och om det verkligen är okej att odla mustasch och skäggväxt. Hur lång tid tar det egentligen för en mustasch att växa ut?
Det är ett krävande arbete att jobba med barn och ungdomar med speciella behov. Men man får så mycket tillbaka. Ett leende. En blöt puss. En stor kram. Jag blir rörd.
Ska det vara så att det känns som att jag måste fortsätta plugga efter examen i januari? Ja. Specialpedagog. Ska det även vara så att jag aldrig kan varken bestämma mig eller nöja mig med det jag har? Ja. Ja. Ja.
Publicerad 2012-12-08 18:42:34 i Allmänt
att ett besök på världens lägsta plats under havsnivån är gjort. Ja. Efter knappt en timmes bilfärd från Amman var vi framme vid Döda havet. En av världens mest salthaltiga sjöar. Vattnet är nio gånger saltare än vanligt havsvatten. Det ni. Jackor, vantar och sjalar lämnades i bilen eftersom vädret var otroligt mycket mer behagligt än i Amman. Jag och fröken Besic hoppas på ännu ett besök, nästa helg för att unna oss en dags riktig semester innan hemfärd till Sverige.
Publicerad 2012-12-08 18:12:00 i Allmänt
att jag och fröken Besic äntligen fick möjlighet att äta Mansaf (arabisk lammgryta). Ja. Vi har varit på lunch hemma hos "räddaren i nöden" och hans familj. Mansaf serverades på ett stort fat. Ett berg av kryddat ris och lammkotletter. Persilja och nötter. Yoghurtsås som topping. Herregud vad gott. Lunchen avverkades på en kvart. Sedan kaka och te. Slutkläm fruktfat. Matkoma.
Publicerad 2012-12-06 20:22:17 i Allmänt
att tre veckors praktik är avklarade. Ja. På söndag börjar slutspurten och sista veckan innan hemfärd. Tiden har gått otroligt snabbt.
Tänk att jag snart kommer att få träffa dem som jag saknar allra allra mest.
Publicerad 2012-12-05 19:35:42 i Allmänt
att det bara finns en manlig student i klassen som vi följer här på universitetet. Ja. Fast nej. Egentligen behövs det fler. Under eftermiddagen fick jag och fröken Besic observera när studenterna övade ledarskap och skulle genomföra olika gruppterapisessioner. Studenterna hade själva valt tema och studenterna som inte ledde gruppen fick agera patienter. Första grupppen hade problemlösning som tema. Andra gruppen hade fysisk aktivitet/ gruppgymnastik som tema. Den manliga studenten fick då lämna rummet och gå hem?. De kvinnliga studenterna behövde ta av sig sina heltäckande rockar, för att inte dö av värmeslag under gymnastiken och det är inte accepterat enligt religionen/ kulturen att visa sig (i bara jeans och långärmad tröja) för okända män. Ska det vara så?
Publicerad 2012-12-05 19:07:57 i Allmänt
att kvällen igår var oväntad. Ja. Åter igen är kontrasterna här i Amman enorma. Jag och fröken Besic gick på restaurang och drack ett glas vin. Ja, ni läste rätt. ETT GLAS VIN. När vi först kom till Amman trodde vi att alkohol var förbjudet och inte gick att varken köpa eller dricka någonstans. Det visade sig att vi hade helt fel. Vår jordanske vän Rami och hans kompis tog med oss till en restaurang och visade oss ännu en sida av Amman. Det kändes som vi var hemma i Sverige igen. En helt vanlig restaurang. Skönt. Inga jobbiga funderingar. En normal kväll. Rami läser till läkare och har varit utbytesstudent på läkarprogrammet i Lund. Han hade ryktesvägen hört att det skulle komma två mycket förrvirrade arbetsterapeutstudenter hit till Amman. Vår första dag på universitetssjukhuset, under lunchpausen (i en kaosartad cafeteria) kom Rami fram till oss, utan att jag och fröken Besic hade presenterat oss (vi smälter uppenbarligen inte in bland lokalbefolkningen) och nu är han vår "räddare i nöden" här.
Fotona är tyvärr inte från restaurangbesöket utan från en av våra hundra shoppingturer. Favoriten Mekka mal har roliga tapeter.
Publicerad 2012-12-04 16:19:29 i Allmänt
att det nästan inte finns några vårdboenden här i Jordanien. Ja. När man åldras och blir gammal är det familjens ansvar att ta hand om sina anhöriga och vårda dem i hemmet. De få vårdboenden som finns håller låg standard och arbetsterapi finns nog inte ens. De gamla som vårdas på dessa platser är de som inte har familjer som kan ta hand om dem. Eller ens har några anhöriga. De är ensamma och sjuka. Studenterna som vi följer på universitetet berättar om verkligheten på vårdboenden. Jag stänger av. Vill inte veta. Det är för jobbigt. Studenterna håller på att färdigställa ett projekt på ett av boendena. De skapar ett samlingsrum för de äldre. Jag vågar inte ens tänka vad det är för ställe som ensamma gamla människor måste vistas på, utan att bli aktiverade under dagarna. Soffor, bokhyllor, böcker, tidningar, kortlekar och spel har de jagat sponsorer till för att kunna köpa. Fantastiskt.
Publicerad 2012-12-04 15:11:45 i Allmänt
att åtta män sjunker ner i en ring på golvet, börjar klippa ut bilder ur tidningar och klistrar fast dessa på stora vita papper. Ja. För tre veckor sedan visste männen inte ens vad arbetsterapi var och nu har de sakta börjat förstå och ta in vilka fina människor de egentligen är. De måste acceptera missbruket och gå vidare i livet.
Det känns märkligt att vi aldrig mer kommer träffa dessa människor. Nästan alla män har besökt centret flera gånger för avvänjning. Ska det vara så? Nej. Resurserna finns inte här och ingen kan fånga upp dessa individer ute i samhället, när det vanliga livet ska börja igen. Jag och fröken Besic pratade med en av männen efter gruppterapin. Han lämnar centret på söndag. Återvänder till familjen och arbetet. Försöker hålla sig borta från alkoholen. Ska det vara så att han antagligen är tillbaka på centret inom några månader igen?
Publicerad 2012-12-03 18:25:32 i Allmänt
att jag har ätit på samma restaurang som kungen en gång har besökt. Ja. Efter moskébesök och shopping åt vi falafel på Ammans äldsta och mest berömda lilla falafel restaurang. Notan slutade på 60 kroner för fyra personer. Billigare att äta ute än hemma.
Publicerad 2012-12-03 18:16:11 i Allmänt
att jag och fröken Besic har upplevt ännu en dag med många funderingar. Ja. Hur många intryck får egentligen plats i hjärnan? När är det nog? Kan man sortera bort information som man egentligen mår bäst av att aldrig ha fått berättat för sig? Hur kan arbetsterapi vara så olika? Vad är rätt och vad är fel? Går det att säga? Ska det vara så att man ibland bara måste acceptera och inte fundera? Jag vet inte.
Förmiddagen spenderades på RMS, Royal Medicine Services som är ett statligt militärsjukhus. Första sjukhuset i Jordanien som introducerade arbetsterapi. Sex avdelningar. 16 arbetsterapeuter. Arbetsterapeutiska behandlingar för både inneliggande och öppenvårdspatienter. Åter igen är kontrasterna stora. Här arbetar man i team, sjuksköterska, läkare, arbetsterapeut och sjukgymnast. Det finns en träningslägenhet för patienterna med både kök och toalett. Skapanderum och ortos verkstad.
Publicerad 2012-12-03 17:46:15 i Allmänt
att det går att baka lussebullar även i Jordanien. Ja. Igår firade vi första advent med våra grannar/ mentorer Sofia och Alexander. Vi bakade lussebullar med inhemsk saffran och petade i dadlar istället för russin. Efter gräddning penslades bullarna med honung och doppades i socker. Mums. Alexander briljerade och gjorde både apelsin och vinglögg. Nästan julstämning!
Publicerad 2012-12-03 16:57:00 i Allmänt
att jag och fröken Besic överlevde en tripp till ett av världens sju "moderna" underverk, utan att bli bortrövade av beduiner. Ja. Vi lämnade Amman tidigt lördag morgon och fyra timmar senare var vi framme i Petra. Både jag och fröken Besic är en aning förvirrade (läs mycket förvirrade) och fröken Besic inledde utflykten med "svordom, minneskortet till min kamera är kvar i datorn, hemma i lägenheten". Oh yes!. Tur att jag var laddad med både telefon och kamera. Petra är fantastiskt. Gigantiskt. Vackert. Mäktigt. Det går nästan inte att beskriva i ord hur Petra upplevdes och fotona gör inte heller upplevelsen rättvis.
Petra kryllar av beduiner som försörjer sig på att lura turister, genom att sälja helikopterturer (läs rida på åsnor), taxiresor (läs rida på kameler) och ferrariturer (läs rida på hästar) mellan de olika byggnaderna. Turister spenderar dagar i Petra men vi valde snabbturen på några timmar och som visade sig passa oss perfekt. När mjölksyran i benen (vi använde dem som färdmedel istället för helikoptern) var ett faktum och vi hade avverkat den ena fantastiska byggnaden efter den andra och besökt utsiktsplatser att dö för, var det dags att åka tillbaka till Amman. En tripp till Petra borde alla göra!
