Publicerad 2012-11-29 19:00:00 i Allmänt
att jag och fröken Besic har blivit erbjudna jobb här i Amman. Ja. Privatkliniken Al Masar som vi har besökt idag igen skriker efter arbetsterapeuter. Många studerar till arbetsterapeut här i Jordanien men få vill arbeta eller säger att det inte finns några jobb? Men ska det vara så att ingångslönen är 3200 kronor? Tretusentvåhundra kronor. Hur överlever man på så lite pengar?
Publicerad 2012-11-28 15:59:37 i Allmänt
att en ung man med stora koncentrationssvårigheter träffar arbetsterapeuten samtidigt som han har flera studenters ögon på sig. Ja. Men är det etiskt riktigt?. Nej. Vi har upplevt flera sådana möten. Stressig miljö. Skrikande barn. Kaos. Jag har svårt att förstå och acceptera. Fröken Besic likaså. Tårar. Alla vill få fram sin åsikt, mannens mamma, bror och farbror som är med vill även komma till tals. Så fort någon pratar tappar mannen koncentrationen och får börja om från början med uppgiften som arbetsterapeuten gett honom. Men vad vill egentligen mannen, vilka är hans upplevelser och mål?. Jag funderar kring de kulturella aspekterna, men kommer ingen vart. Familjen och tron på Gud betyder mer än något annat här. Jag lär mig mycket.
Publicerad 2012-11-27 20:21:12 i Allmänt
att jag måste skriva ännu några inlägg om mat. Ja. Den är ju helt fantastisk här. Vi har besökt en restaurang som ligger i närheten av det gigantiska universitetsområdet. Namnet på restaurang är Baba?, någonting (arabiska är en aning krångligt). Vi satt på golvet i en liten "hästbox" och åt, åt, åt och åt. Helstekt kyckling med ris, kött, mera kött, bönröror, såser och bröd bars in på stora fat. Till detta drack vi sött te.
Ska det även vara så att första frisörbesöket är gjort?. Ja. Fröken Besic fick håret både tvättat och fönat. Själv tittade jag på ett arbabiskt matprogram under tiden. Nu är namnet på restaurangen Baba? fastställt, Bab al- yemen, om ni känner för ett besök.
Publicerad 2012-11-27 19:57:53 i Allmänt
att om en föreläsning enligt schemat ska börja klockan 13.00 kan den lika gärna komma igång 13.30. Ja. Jag och fröken Besic är alltid först på plats, vart vi än ska. Svenskar är tydligen punktliga. Frustrerande. Vi har ännu inte accepterat det arabiska tänkandet angående tid. Här är nästan alla "sena" och det är vanligt att någon missar bussen och kommer springande flämtandes. Föreläsningen idag handlade om applied occupational therapy in psych. Intressant och lärorikt eftersom vi på förmiddagen besökt National Centre for Rehabilitation of addicts, ännu en gång. Vi fick även en miniföreläsning om bemötande i den arabiska kulturen. Ska det även vara så att ingen äter "riktig" lunch här?. Ja. Därför finns det heller inte något lunchrum, men jag och fröken Besic är kreativa.
Publicerad 2012-11-26 16:03:09 i Allmänt
att det kom ett efterlängtat mail idag. Ja. Kandidatuppsatsen är godkänd. Vilken lättnad. Jag har hoppat, dansat och skrikit av glädje. Fröken Besic var i badrummet när jag läste mailet och trodde att något hemskt hade hänt. Ikväll ska vi dessutom på arabisk jazzkonsert. Kul.
Publicerad 2012-11-25 19:03:03 i Allmänt
att det är "måndag" idag. Ja. Helgen är slut och vi har därför spenderat förmiddagen på CP association (privat rehabiliteringsklinik för barn med cerebral pares) och eftermiddagen på universitetssjukhuset. Eftersom vädret här i Jordanien precis har slagit om från sommar till vinter innebär detta att många är sjuka på grund av de stora temperaturskillnaderna. Det regnar även mycket. Människorna vill inte gå ut. Det är kallt. Flera av patienterna avbokade sina tider på sjukhuset under eftermiddagen så fröken Besic bytte därför yrke och agerade fotograf istället.
Publicerad 2012-11-25 18:21:50 i Allmänt
att på en smal sidogata nere i centrum finns en lucka i väggen som säljer en jordansk specialitet som heter "knafi". Ja. Detta lilla hantverk är en tjock skiva smällt ost med socker/ siraps mördeg ovanpå samt toppad med hackade pistagenötter. Vilken kombination. Kan egentligen varken säga att den var god eller mindre god. Den slank i alla fall ner snabbt så bildbevis får bli vid nästa tillfälle. Kön ringlade sig lång utanför luckan så uppenbarligen är "knafi" ett måste. Innan denna kaloribomb slank ner hade vi även tryckt i oss en typisk arabisk måltid på restaurang "Jafra". Lamm, kyckling, koufta i tomatsås, hummus, baba ganoush, persiljeröra, bröd och dricka skumpade även runt i lilla magen. Mums!
Publicerad 2012-11-24 19:24:58 i Allmänt
att det är lika kul att shoppa här som hemma. Ja. Ja. Ja. Fröken Besic är lika tokig som jag. Nere i down- town finns 1000 stycken pyssel och pynt butiker. Jag vill ha allt. Både jag och fröken Besic går runt och säger Åhh Åååå Åhhh så tjusigt om allt vi ser. Efter ett tag blir vi helt torra i munnen och måste pausa och dricka starkt arabiskt kaffe. Idag fick vi tips av "sjalmannen" (ny kompis), att besöka ett inhemskt kaffeställe. BIG MISSTAKE. Ska det vara så att två kaffe och två vatten kostar 100 kronor? Nej. Efter mycket dividerande slutade notan på 40 kronor. Fortfarande överpris.
Hittills har jag endast köpt sex helt fantastika handmålade keramik skålar. Vill ha mer. Hur ska jag få plats i väskan? Fröken Besic fick även sina skor lagade hos en mycket söt man. Endast tio kronor. Tur att något är billigt.
Publicerad 2012-11-24 18:42:40 i Allmänt
att jag nästan har träffat kungen idag. Ja. För att sprida arbetsterapi bland lokalbefolkningen har det idag varit World Occupational Therapy day här i Amman. Huvudgästen under dagen var kungens brors frus syster??? Det ni, nästan kungen. I alla fall kungligt blod.
Många av dagens föreläsningar var på arabiska så både jag och fröken Besic var lätt vimmelkantiga efter några timmar. Slutklämmen var en sketch, även den på arabiska. Vi försökte le och applådera på de rätta ställena. Svårt. Frustrerande. Ja. Ska det vara så att arabiska hade varit bra att behärska? Ja.
Publicerad 2012-11-23 21:25:26 i Allmänt
att det inte blir något vettigt inlägg idag. Ja. Brunch, två köpcentrum, arabisk middag och efterrätt har avverkats.
Publicerad 2012-11-22 19:38:57 i Allmänt
att kontrasterna är enorma inom sjukvården. Nej. Orättvist. Om man är välbärgad besöker man en privatklinik.
Dagen har spenderats på Al-Masar Child Development Services. Att vistas där kändes som vi hade lämnat Amman, Jordanien och klivit in i en helt annan värld, med tanke på de två besöken på universitetssjukhuset tidigare i veckan. Al-Masar erbjuder barn (0-18 år) med olika funktionsnedsättningar möjligheten att utvecklas som individer. I en och samma byggnad finns arbetsterapi, sjukgymnastik, vattengymnastik, talpedagogik, förskola och skola. På Al-Masar arbetar åtta arbetsterapeuter. Fantastiskt. Många av barnen som vi mötte idag hade olika autismspektrum tillstånd. En del av behandlingarna skedde i sinnesrummet där barnen med bla. sensoriska processvårigheter fick möjlighet att upptäcka sina sinnen samt träna både fin och grovmotorik.
Publicerad 2012-11-22 17:10:53 i Allmänt
att det är helg nu. Ja. Här i Jordanien börjar veckan på söndagen och slutar alltså på torsdagen. Fredagsmys idag. Vi ska titta på arabisk tv och äta snickers. Trevlig helg.
Publicerad 2012-11-21 17:58:50 i Allmänt
att det här i Amman kör runt en litenliten lastbil (tänk svenska glassbilen, inklusive trevlig melodi) som säljer gas till invånarna. Ja. Men melodin är inte "trevlig", utan är hämtad direkt från en skräckfilm. Vi hör den lillalilla lastbilen på långt avstånd och melodin ekar i hela kvarteret när den närmar sig vårt hus. Obehagligt.
Publicerad 2012-11-20 16:16:30 i Allmänt
att det som jag försökte förbereda mig på och bearbeta innan jag åkte hit inte fungerade. Ja. Helt förgäves. Frustrationen har varit stor hela förmiddagen och tårarna har bubblat upp i ögonen flera gånger. Jag är känslig det vet jag men att denna förmiddag skulle vara jobbig, glömde jag att ta med i beräkningen.
Vi besökte National Centre for Rehabilitation of addicts, där personer med missbuksproblematik rehabiliterades och avgiftades. Arbetsterapi var nytt för männen vi träffade och det fanns inte heller någon arbetsterapeut kopplad till centret under och efter rehabiliteringen. Dessutom var det inte bara jag och fröken Besic som skulle observera utan även 15 jordanska arbetsterapeutstudenter. Hela förmiddagen var en enda lång gruppterapisession. Männen som deltog var trevande i början och kunde inte förstå vad arbetsterapi var och hur en arbetsterapeut skulle kunna hjälpa dem. Efter ett tag vågade männen tala öppet om sina problem men flera såg ingen mening med livet, förutom missbruket. De beskrev att under vistelsen på centret klarade de av vardagen, men sen då? Hur hanterar man den " vanliga" vardagen utan stöd från någon?
Gruppterapisessionen avslutades med att männen som ansåg att det fanns hopp för en fungerande vardag efter rehabiliteringstiden på centret, tände ett ljus var för att symbolisera styrka, hopp och mening. Två av ljusen tändes aldrig. Två män lämnade rummet under sessionen. Ska det vara så?
Publicerad 2012-11-19 17:31:51 i Allmänt
att jag och fröken Besic överlevde första dagen på universitetssjukhuset. JA! Tiden spenderades på öppenvårds mottagningen där ung som gammal behandlades för olika handåkommor. All behandling skedde i ett och samma rum och som mest var där sex patienter på samma gång, fördelat på två arbetsterapeuter ( fullt ös). Arabiskan flödade och handledarna gjorde sitt yttersta för att jag och fröken Besic skulle hänga med att både förstå handåkommorna plus behandlingsmetoderna. I ena hörnet av rummet satt en femårig pojke och grät eftersom han var rädd för "doktorn". I ett annat hörn satt en pakistansk man, 58 år, djupt troende och blev behandlad för sina brännskador. Märklig känsla.
Ska det även vara så att trottoarkanterna är minst 30cm höga?
Publicerad 2012-11-18 14:10:18 i Allmänt
att de två darrande asplöven som igår startade äventyret nu befinner sig i Amman. Ja. Intrycken är många, jag vet inte ens vad jag ska berätta och kulturkrocken är enorm. Jag har lärt mig att det är mycket bra att sova i långa byxor, minst två tjocktröjor, knästrumpor och raggsockor. Det är varmare ute än inomhus. Det är även bra att lägga på minnet att första bönen startar 06.20 ( bor granne med en moské ).
I förmiddags var det möte på Faculty of Occupational Therapy. Träffade rektorer och lärare, imorgon börjar allvaret på universitetssjukhuset.
Publicerad 2012-11-16 21:33:52 i Allmänt
att jag bara har några ynka år kvar till siffran 30. Så är det och det märks. Jag är stolt över att bli äldre. Men kroppen börjar säga ifrån på märkliga sätt och huden är slapp. Gravitationen gör uppenbarligen sitt allra bästa och viktigaste jobb, att dra diverse delar av kroppen nedåt. Ska det vara så? Jag vet inte, kanske bara att acceptera. Det jag egentligen vill berätta är att jag åker till Amman, istället för att sitta här och grubbla över livets stora komplicerade frågor. Hoppas jag får nya perspektiv på livet och slipper oroa mig för gravitationen. Jag vet att det finns värre saker att oroa sig för. Tanken är att mitt mummel (så småningom, när tiden känns rätt) ska mynna ut i en reseberättelse. Vi får se hur det blir med den saken. Snart startar äventyret, jag och min reskompis fröken Besic är redo ( tror jag). Nej jag ljög. Fjärilarna i magen är fler än tusen stycken.
Uppenbarligen ska det vara så att jag ska göra praktik i Amman 17 nov-17 dec.
